En maskros låter sig inte stoppas av något hinder.
Den kämpar sig fram. Låter sina rötter grena ut sig under mark av betong och asfallt. I trevande mörker och med tur, en strimma av ljus så letar den sig fram. Den letar sig upp mot ljuset. En blomma slår ut. En blomma lika gul som solens varma strålar.
Vi ler mot den. Den låter oss leka med den. Göra ringar av dess själk och färgar varandras kinder med dess gula blomma.
Är det inte så vi alla känner ibland!??
Vi kämpar oss framåt. Trevar oss fram instängda bland känslor och tankar. Det är inte alltid lätt. Ibland trevar vi i ett mörker, men tillslut så finner vi alltid ljuset. Vi tar oss alltid upp igen. Låter ingenting hindra oss. Vi ska upp. Upp till ljuset. Sträcka oss mot solen. Le mot den. Låta själen blomma ut. Uppskattar allt de vackra som vi har. Vi springer ikapp på livets gröna ängar. Vi leker.
-
Maskrosen - Jag
.JPG)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar