Åå vilken känsla...

Måndag igen!
En ny vecka med allt vad de innebär.

Jag startade upp veckan på mitt bästa sätt. Kilade till gymet strax efter 8.30 imorse. Det blev några km löpning innan det var dags för spinning 9.30.
Mådde lite illa de första 10 min, men jag körde på rätt bra endå och tilllsut så hade illamåendet släppt. Phu!

Passet gick gymt bra och det fanns stunder då jag va helt slut.
Sen hände det!
Något som jag inte har varit med om tidigare...

Det var ca 2 min kvar av passet. Alla va peppade till max och det var dags att spurta sista biten in i mål. Jag riktigt kände all den energin som fanns i rummet. Såg och hörde hur människorna runt omkring la in högsta växeln och stack iväg. . Swich!
Det va flera stycken som sa rakt ut!
- Kom igen nu!
- Nu kör vi!
Jag rös till i hela kroppen och jag va verkligen HELT slut, men trots det så ökade jag tempot och drog iväg. Jag fattar bara inte vart jag fick energin ifrån!?
Jag har INGEN anning, men den fanns där och jag spurtade iväg som aldrig förr. Benen levde sitt eget liv och kroppen bara följde med.

Visst har jag varit med om liknande upplevelser. Man är helt slut, men trots de så kan man hitta det där lilla och köra på en stund till. Så mycket sitter i huvudet..
Men känslan av att ALLA va lika peppade, all den energi och att alla hade samma mål. De, de va grymt!

De låter jätte konstigt. Haha! I know..
Men tro mig, det var en helt FANTASTISK känsla!

Det blir ännu en sväng till gymet om 1 tim. Då är det kondition och styrka (ben) som gäller. A ska med så det ska bli skoj. Hihi..
Har saknat henne nu när hon har varit i Lysekil hela helgen!

Snart ses vi igen!
*vink*