Sorg

Vill bara sova. Slippa känna efter. Slippa tänka, men hur mycket jag än sover så kommer inte farfar tillbaka.

Saknar honom så mycket!

Försöker att tänka att han inte har ont längre, att han nu kan gå ordentligt och inte behöver rullator, att han får umgås med nära och kära som under resans gång har gått bort, att han får sova en hel natt utan att vakna fler gånger.

Försöker tänka så, men saknar honom så ofanligt mycket!

Är glad över all den tid vi fick tillsammans. Över hanns sista födelsedag förra året som han va så nöjd med, den dagen för 1 vecka sen då vi åkte ut flera timmar. Vi åkte runt till alla affärer han ville till, vi handlade och fikade.

Är även ledsen för all den tid han mådde så dåligt, men endå kämpade han på.

Trodde bara inte det skulle gå så fort!

Han blev bara 69 år,

- Farfar jag saknar dig.

Vem ska nu påminna mig om att jag läser tidningen för dåligt och inte hänger med om vad som händer i samhället. Hihi..

Vila i frid farfar.

Se ner på mig.

Ge mig små vinkar då och då så jag vet att du ser mig.

Jag älskar dig!