
Jag har alltid haft en speciell känsla till månen!
Så vacker den är..Speciellt när det är full måne!
Sen flera år tillbaka så har jag på nått sätt, tytt mig till den när tankarna har blivit för många och för påfrestande. Att gå ut och ta en promenad när månen står som högst på himmelen. Att bara blicka upp på den och känna att den finns där.
Även en stjärnklar natt. Hur vackert är inte det!? Alla stjärnor på himmelen som har funnits där i tusentals och åter tusentals år.
Helt otroligt igentligen!
Alla problem känns plösligt så små.
Sen när det gäller kärlek.
Att älska under bar himmel, jag tror inte kärleken kan kännas större och mer verkligen än då!
Alla problem känns plösligt så små.
Sen när det gäller kärlek.
Att älska under bar himmel, jag tror inte kärleken kan kännas större och mer verkligen än då!
Hej! Vilken fin blogg du har! Det är så sant att under stjärnorna så känns allting litet...ibland hakar man upp sig på så mycket strunt och ser inte hur liitet det är i allt det stora. Kram Tina
SvaraRadera